Midnattsglass

På den senaste bilden ser ni de donuts som jag just tryckte i mig alltför fort (resten var till brorsan). Eller, jag kämpar just nu med den sista (den som ser ut att vara täckt i sperma), men tar det jääävligt lugnt eftersom jag redan måste hålla magen helt stilla för att inte kräkas, på riktigt.

Iallafall. Det var sjukt gott, Dunkin' Donuts får 4.8/5 i betyg.

Tänkte dra till centrum om någon timme eller så. Köpa cigg. Fika kanske? Helt ensam. Inte alls patetiskt. Nej, ingen fika.

Köpa... En ny bok? Jag läser för lite. Men hur vet jag att boken är läs- och köpvärd om jag inte läst den? Det är typ därför jag aldrig läser. Vilket är sjukt korkat egentligen. "Men TÄNK OM den inte lever upp till mina förväntningar? Va?"

Det är rätt jobbigt att läsa, just hela böcker alltså. Tar lång tid.

Jag älskade att läsa när jag var liten, och jag ville skriva böcker själv också. Men inte nu längre.

Jag har märkt på flera hörn att jag blir sämre med åren. Jag blir mer omogen ju äldre jag blir, jag har väldigt, väldigt långsamt gått upp i vikt hela tiden under de senaste 5 (?) åren, och med tanke på hur lat jag är så lär jag väl bara fortsätta bli fetare tills jag dör, lel. Och sen på senaste tiden har jag ertappat mig själv med att säga en massa stereotypiska white girl-grejer.

TILL EXEMPEL, igår vid ungefär samma tid som nu sa jag till Connor och Nicole "omg the mall opened 5 minutes ago and I'm still at home". I sitt sammanhang lät det mycket mindre white girly, men liksom. Den meningen.

Under samma konversation sa jag liknande saker, såsom "omg the mall doesn't open for another 2 hours, kill me now." Jag har blivit ett monster. Ett frappe-sugande monster.

IALLAFALL. On-topic; jag vill köpa någonting, annat än cigg alltså. När jag ändå sminkar mig och går dit, liksom. Men vad?..

Jag återkommer.

Det här att flytta hela sin dator (men söndra bort all skit man inte vill behålla) till en extern hårddisk är ju lättare sagt än gjort. Jag förväntade mig att det skulle ta tid, men herrejävlar vad jag är trött på att hålla en massa mentala bollar i luften, och min nacke pallar inte mer för idag.

Nåväl, jag har flyttat 80% (vild gissning) av alla bilder, 100% av all musik, 10% (återigen en vild gissning) av alla dokument och 100% av alla filmer. Fast jag kom på nu att jag ville ladda ner en massa fler filmer, nu när jag är hos pappa med bra internet osv. Extra skitkul timing nu när Piratebay är nere. Döda mig.

 

För några dagar sen försökte jag hitta och ladda ner Studio Ghiblis Ponyo. Kan säga att jag la ner alldeles för många timmar på det, för att i slutändan ändå inte ha lyckats tanka hem skiten. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på; alla kassa hemsidor, min kassa dator, har jag fått något virus som "laddar ner fel", är jag bara trög?

 

Hittade en länk på facebook till något blogginlägg med en massa bilder på Adventure Time-tatueringar. Fick en liten snilleblixt då faktiskt. Lillasyrran kan ha en Jake, jag kan ha en Finn, på samma ställe på kroppen och tecknade i samband till varandra såklart. Matcha. Coolt. Yah.

Vilken jävla tur vi hade, ändå. Att min favoritkaraktär är Finn och hennes är Jake. Tänk om båda hade älskat Jake, till exempel. Eller tänk om jag älskat Finn och hon älskat Iskungen eller något? Shit. Vilket flyt.

Fast jag älskar KRP också.

 

Okej, det här inlägget var jävligt onödigt, men jag hade lite tråkigt. Hejdå.

Idag har jag softat hela dagen, förutom två trips till Täby Centrum som lyxigt nog ligger 500 meter från farsans hus. Den första tripen i morse för att köpa cigg, den andra tripen för att köpa en extern hårddisk. Min laptop verkar inte ha långt att leva.

Nåväl, tillbaka till softandet.

Jag har, några icke-bokstavliga århundraden efter alla andra, fattat tycke för det här spelet Plague Inc. Men jag tycker det är kasst att det kostar 7 spänn för mobil/surfplatta, alternativt är helt gratis, medan man kan köpa det till PC för ~90 euro. Liksom. Vad hände med spelets värde där, mobil- och PC-versionerna verkar ju ändå ganska lika. Dåligt.

Som sagt, jag är hos papi i Stockholm. Jag åkte hit över jul, just för att slippa fira jul. En av de få saker som jag och papi har gemensamt, är vår totala brist på julstämning och intresse för högtider i överlag. Så ingen gran som luktar konstigt, ingen uppesittarkväll med SVT-traditioner som man skiter i, ingen Alladin-ask där alla ens favoritsmaker tagits bort eller blivit uppätna, ingen släkt som man tvingas småprata med i åtta uttöjda timmar som om det ens är möjligt (inte för att jag har någon släkt kvar). Fast det blev mini-julbord i form av skinka + brysselkål + potatis + russinbröd.

Fast jag fick julklappar, vilket jag inte förväntade mig. Pappa lyfte upp en Samsung tab vaddennuheter från bordet och frågade "är det här något intressant eller?" till vilket jag svarade "ja" och han sa "här, ta den". Sen fick jag ett presentkort på Kjell & Co. också, vilket är nice.

Innan jag åker hem till Gotland måste jag besöka det relativt nyöppnade Dunkin' Donuts i Täby Centrum. Jag menar, det är Dunkin' Donuts, jag måste. Trots att det kommer kännas fett weird att gå och käka munkar helt ensam. Bror kanske kan haka på eller något.

Runt nyår kanske jag får träffa Hampus för första gången på jättelänge, det är kul. Sen på själva nyårsnatten ska jag nog på fest i Towe och Kevins nya lägenhet, är fett taggad.

Jag lever just nu upp till min bloggtitel, då jag sitter och käkar glass strax efter midnatt. På sexan går det någon kass sci-fi-film, jag har en katt som softar ihjäl sig mot/på mitt ben. Jag kan röka inomhus, och det gör jag, och det är nice. Igår badade jag i badkar, vilket är värt att nämna då min familj har sju bostäder och det bara finns badkar i en av dem (och jag må hellre dö än att vistas i pooler, sjöar och hav, men jag älskar att bada i badkar). Mår lite illa pga. överkonsumption av russinbröd och glass (har förmodligen gått upp minst 5 kg denna vecka, så är det alltid när man hälsar på pappa; han lagar en massa fet mat så att man lägger på sig några kilo, sen blir man aldrig av med dem för att man är en hopplös latmask som aldrig rör på sig). Men men, allt känns okej. Smileyface.

Superkort fredag på folkhögskolan idag, eftersom vi fick jullov idag.

Först på schemat; städa upp i studion. Efter det, juluppträdanden i filmsalen.

 

Höjdpunkterna var A) när Skrivarlinjen läste upp en annars ganska allvarlig dikt som handlar om ordet "dom", och frustrationen över hur intetsägande ordet är. Efter själva presentationen av "dom" i ordboken och liknande, började delen i julsången "Tänd ett ljus" där bakgrundssångarna säger "dom dom dom dom, dom dom dom" om och om igen spelas. Jag och Kristina bröt ihop fullständigt, mer än någon annan i hela salen. Kunde inte hålla inne våra högljudda kräkreflex-garv. Det var genant, men kul för oss iallafall! B) När Storylinjen bad två frivilliga i publiken att spela ut två scener från två olika manus som de hade skrivit. De frivilliga blev optimist-vegan-feminist-supersoft-allmänt PK-Pål, och Stefan i filmtvåan som är en klassisk troll, men även en jävligt skön snubbe. I båda scener fick Stefan spela tjej, vilket känns lite anti-PK att tycka är roligt, men det verkade som att alla höll med oss om att det var värt att skratta åt. Eftersom det blev lite teater, och replikläsning och så vidare, och väldigt mycket hängde på tonfall och kroppsspråk/ansiktsuttryck/regi/rekvisita, så är det svårt att beskriva vad som var så roligt. Jag tänker inte ens försöka, det känns ganska omöjligt. Återigen bröt jag och Kristina (men denna gång, även många andra) ihop totalt och skrattade så vi grät. Sjukt kul att ta del av. Och slutligen C) när filmtvåorna bad om två frivilliga från varje linje. En av de två skulle ta på sig en hjälm med renhorn på (jag vet inte riktigt vad de var gjorda av, skumgummi, trä eller papier maché kanske?) samt en röd näsa, och den andra skulle ta på sig en pepparkakeluva och med ca. 5 ringar (gjorda av ståltråd och julgransglitter) försöka kasta på så många ringar som möjligt på renhornen. Den som prickade flest ringar vann något litet pris. När de bad de första två frivilliga att komma upp på scen verkade ingen särskilt pigg på att förlöjliga sig själv, men efter första omgången insåg alla hur sjukt löjligt och askul det var, och efter det bildades en kö nedanför scenen, haha.

 

Efter detta och lite till, blev det jullunch. Tror jag åt mer vid den måltiden än jag ätit på hela veckan, kalorimässigt alltså. Och jag har nog inte varit så mätt på säkert ett halvår. Champinjonomeletten var det godaste! Vill prova att laga det själv någon gång. Kommer såklart inte ens nästan bli lika gott.

Och självklart hade det som i vanliga fall är kaffebordet blivit uppgraderat till någon sorts chokladkola/bakverk/ris a la malta/pepparmintgodis-altare (med kaffe). Needless to say, jag och Lovisa tryckte i oss saker även från det bordet, trots att vi redan var nära på att kräkas.

 

Vi slutade "skoldagen" efter lunchen. Senare mot kvällen samlades tjejerna (Kristina, Lovisa, Maja, Carolina och jag) återigen, eftersom Kristina bestämt sig för att laga middag till oss. Hon gjorde någon sorts tomatsoppa med sötpotatis, linser, kokosmjölk? En massa coola grejer iallafall, och den var aaaaasgod. Dessutom hade hon bröd med Philadelphia.

 

Åh, idag har jag fan ätit hur mycket som helst. Känner mig överraskande nog inte särskilt äcklig. Inga enorma skuldkänslor. Även om jag borde ha det. Speciellt då jag tryckt i mig choklad hela kvällen också.

 

Jaja. Imorgon drar jag hem till mamma och julmyser i lite mindre än ett dygn, och sen på måndag förmiddag så tar jag båten till pappa i Stockholm. Spenderar julafton där, med honom och brorsan.

Men va? Brukar inte jag alltid klaga arslet av mig när jag måste åka dit?

Jo, men, nu vill jag faktiskt åka dit. Inget tvång alls. Valde det helt själv.

Dels för att en av de ca. två saker i hela världen som jag och pappa har gemensamt, är att vi båda avsaknar julkänsla helt och hållet. Så det blir lite skönt att slippa.

Dels för att pappa brukar ändå känna att vi borde få något på jul och födelsedag och sådär, men han pallar ju knappast gå ut och köpa någonting som vi inte ens kommer uppskatta. Så han brukar bara säga något i stil med "ska ni ha julklappar eller?" och jag och eventuella syskon som är med fnittrar "hihi, ja" och då får vi en massa pengar. (Det jag uppfattar som 'en massa' pengar alltså, vet att andra får både mycket mindre och mycket mer än så och har olika reaktioner på det.)

Dels för att de har snö i Stockholm, och det har vi inte här. Och jag älskar snö.

Dels för att jag har mitt stash i pappas hus.

Dels för att Gotland är ju trots allt en ö, och när det blir drama på en ö så är det skönt att lämna ön, även om det knappast är någon liten sandplätt mitt i oceanen. Det känns symboliskt befriande att sätta sig på båten och sticka, liksom! Även om man lika gärna skulle kunna ta avstånd genom att åka till en annan ort på Gotland, helt enkelt. Men, som sagt. Känsla. Symboliskt. Drama. Ugh.

 

Nu ska jag trycka i mig ännu mer choklad och spela Sims.

 

Och alla vet ju att ett blogginlägg utan en enda bild är ju skittråkigt, så i samband med min nya cam lägger jag upp en egotrippad cambild.

 

      Bai ♥

 

Highly recommended, men inte alls obligatorisk (okej, kanske lite) bakgrundsmusik:

Kom randomly ihåg en gammal dagbok jag hade mellan åldrarna 11-16, och hur min tonårsrebelliska flykt till Chicago nämndes på nästan varenda sida.

Blev då intresserad av den där enorma kärleken till en stad (+ stat + land) som jag aldrig varit i, och började googla runt. Hittade bland annat denna fantastiska hemsida (rekommenderar fliken Neighborhoods). Den har fan allt!

 

Och ja, vad kan man säga. Blev åter besattförälskad och fick det där suget i bröstkorgen, vill bara packa och sticka direkt.

 

Så, naturligtvis, pic spam time.
(Tror det går att klicka på bilderna så att de blir större. (Edit: nähä.))

 

Nu jävlar ska vi bli pigga asso.