Midnattsglass

Superkort fredag på folkhögskolan idag, eftersom vi fick jullov idag.

Först på schemat; städa upp i studion. Efter det, juluppträdanden i filmsalen.

 

Höjdpunkterna var A) när Skrivarlinjen läste upp en annars ganska allvarlig dikt som handlar om ordet "dom", och frustrationen över hur intetsägande ordet är. Efter själva presentationen av "dom" i ordboken och liknande, började delen i julsången "Tänd ett ljus" där bakgrundssångarna säger "dom dom dom dom, dom dom dom" om och om igen spelas. Jag och Kristina bröt ihop fullständigt, mer än någon annan i hela salen. Kunde inte hålla inne våra högljudda kräkreflex-garv. Det var genant, men kul för oss iallafall! B) När Storylinjen bad två frivilliga i publiken att spela ut två scener från två olika manus som de hade skrivit. De frivilliga blev optimist-vegan-feminist-supersoft-allmänt PK-Pål, och Stefan i filmtvåan som är en klassisk troll, men även en jävligt skön snubbe. I båda scener fick Stefan spela tjej, vilket känns lite anti-PK att tycka är roligt, men det verkade som att alla höll med oss om att det var värt att skratta åt. Eftersom det blev lite teater, och replikläsning och så vidare, och väldigt mycket hängde på tonfall och kroppsspråk/ansiktsuttryck/regi/rekvisita, så är det svårt att beskriva vad som var så roligt. Jag tänker inte ens försöka, det känns ganska omöjligt. Återigen bröt jag och Kristina (men denna gång, även många andra) ihop totalt och skrattade så vi grät. Sjukt kul att ta del av. Och slutligen C) när filmtvåorna bad om två frivilliga från varje linje. En av de två skulle ta på sig en hjälm med renhorn på (jag vet inte riktigt vad de var gjorda av, skumgummi, trä eller papier maché kanske?) samt en röd näsa, och den andra skulle ta på sig en pepparkakeluva och med ca. 5 ringar (gjorda av ståltråd och julgransglitter) försöka kasta på så många ringar som möjligt på renhornen. Den som prickade flest ringar vann något litet pris. När de bad de första två frivilliga att komma upp på scen verkade ingen särskilt pigg på att förlöjliga sig själv, men efter första omgången insåg alla hur sjukt löjligt och askul det var, och efter det bildades en kö nedanför scenen, haha.

 

Efter detta och lite till, blev det jullunch. Tror jag åt mer vid den måltiden än jag ätit på hela veckan, kalorimässigt alltså. Och jag har nog inte varit så mätt på säkert ett halvår. Champinjonomeletten var det godaste! Vill prova att laga det själv någon gång. Kommer såklart inte ens nästan bli lika gott.

Och självklart hade det som i vanliga fall är kaffebordet blivit uppgraderat till någon sorts chokladkola/bakverk/ris a la malta/pepparmintgodis-altare (med kaffe). Needless to say, jag och Lovisa tryckte i oss saker även från det bordet, trots att vi redan var nära på att kräkas.

 

Vi slutade "skoldagen" efter lunchen. Senare mot kvällen samlades tjejerna (Kristina, Lovisa, Maja, Carolina och jag) återigen, eftersom Kristina bestämt sig för att laga middag till oss. Hon gjorde någon sorts tomatsoppa med sötpotatis, linser, kokosmjölk? En massa coola grejer iallafall, och den var aaaaasgod. Dessutom hade hon bröd med Philadelphia.

 

Åh, idag har jag fan ätit hur mycket som helst. Känner mig överraskande nog inte särskilt äcklig. Inga enorma skuldkänslor. Även om jag borde ha det. Speciellt då jag tryckt i mig choklad hela kvällen också.

 

Jaja. Imorgon drar jag hem till mamma och julmyser i lite mindre än ett dygn, och sen på måndag förmiddag så tar jag båten till pappa i Stockholm. Spenderar julafton där, med honom och brorsan.

Men va? Brukar inte jag alltid klaga arslet av mig när jag måste åka dit?

Jo, men, nu vill jag faktiskt åka dit. Inget tvång alls. Valde det helt själv.

Dels för att en av de ca. två saker i hela världen som jag och pappa har gemensamt, är att vi båda avsaknar julkänsla helt och hållet. Så det blir lite skönt att slippa.

Dels för att pappa brukar ändå känna att vi borde få något på jul och födelsedag och sådär, men han pallar ju knappast gå ut och köpa någonting som vi inte ens kommer uppskatta. Så han brukar bara säga något i stil med "ska ni ha julklappar eller?" och jag och eventuella syskon som är med fnittrar "hihi, ja" och då får vi en massa pengar. (Det jag uppfattar som 'en massa' pengar alltså, vet att andra får både mycket mindre och mycket mer än så och har olika reaktioner på det.)

Dels för att de har snö i Stockholm, och det har vi inte här. Och jag älskar snö.

Dels för att jag har mitt stash i pappas hus.

Dels för att Gotland är ju trots allt en ö, och när det blir drama på en ö så är det skönt att lämna ön, även om det knappast är någon liten sandplätt mitt i oceanen. Det känns symboliskt befriande att sätta sig på båten och sticka, liksom! Även om man lika gärna skulle kunna ta avstånd genom att åka till en annan ort på Gotland, helt enkelt. Men, som sagt. Känsla. Symboliskt. Drama. Ugh.

 

Nu ska jag trycka i mig ännu mer choklad och spela Sims.

 

Och alla vet ju att ett blogginlägg utan en enda bild är ju skittråkigt, så i samband med min nya cam lägger jag upp en egotrippad cambild.

 

      Bai ♥