Midnattsglass

Känner mig så jävla deppig. Vet inte ens varför.

 

Jag sitter i skolans datasal, och ska egentligen göra klart en hemsida. Fast den är klar. Typ. Gjorde klart en hel hemsida, men den blev för ful, så jag gjorde en hel till. Den blev också ful, fast inte lika mycket. Tycker ändå att den borde vara bättre, men jag vet inte vad jag kan göra för att den ska bli det.

Jag vill inte stanna här. I datasalen, i skolan. Vill inte gå till studion där alla andra är, där jag skulle kunna få en ny uppgift. Jag vill inte gå hem, om jag gör det kommer jag bara att småäta tills det inte finns något kvar. Säkert flera tusen kalorier. Och då skulle jag behöva gå till affären, och det vill jag inte heller, och om jag gjorde det skulle jag bara köpa en massa tjockisskit som jag egentligen inte borde äta. Som igår, till exempel, då jag köpte 750 ml glass och en asäcklig ICA Basic chokladkaka. Åt upp alltsammans på någon timme.

Till frukost åt jag en massa frysta hallon, och fler blodapelsiner än jag lyckades hålla räkning på, förmodligen fler än fem stycken. Ville fortfarande fortsätta äta.

Jag vill inte äta, egentligen. Jag är inte hungrig. Inte ens sugen. Jag bara gör det liksom. Tröstäter? Det hjälper ju inte, så jag fattar inte varför jag fortsätter.

Det är nog därför jag inte vill gå hem. Därför jag inte gillar att vara hemma. Jag bara äter, helt utan anledning, också känner jag mig skyldig och fet i flera dagar efteråt.

Dessutom har jag inga pengar. Så om jag går hem och äter upp allt så kommer jag varken kunna köpa cigg eller mat för resten av månaden. Fast det kanske vore bra, jag vet inte.

Jag vill inte gå hem till mina klasskompisar heller. Den ena är en sån där som kan äta hur mycket som helst och har ändå ben smala som armar, som alltid har en massa choklad och skit hemma, och insisterar på att jag måste hjälpa henne att äta upp den. Vilket jag såklart säger nej till, men gör ändå. Den andra är en sån där som gillar att ha gemensamma middagar och myskvällar med hela tjejgruppen, så då äter man också en massa.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Det finns ingenstans dit jag vill ta vägen. Var jag än är och vad jag än gör så vill jag bara inte göra just det. Det finns inget jag hellre skulle göra, det finns bara en lång lista på allt jag inte vill göra.

Känner mig så jävla felplacerad. Vet inte vad fan jag ska göra av mig själv. Inget känns okej.

 

Imorgon ska jag åka till Stockholm i skolärende med en kille som jag inte står ut med. Vi ska ta bilen härifrån, så det blir en timme jag måste sitta precis bredvid honom. Sen ska vi ta båten, det blir tre timmar till som jag måste sitta precis bredvid honom. Sen ska vi ta bilen till något vandrarhem, vet inte hur lång tid det tar. Sen ska vi förmodligen äta middag tillsammans någonstans. Sen ska vi dela rum på vandrarhemmet, så både hela kvällen/natten och morgonen är vi tillsammans. Sen ska vi äta frukost tillsammans. Sen ska vi till jobbet, och spendera hela arbetsdagen samt lunchen tillsammans. Sen ska vi väl äta middag igen. Sen ska vi åka tillbaka till båten, åka båt i tre timmar, och åka en timme bil.

Mer än ett helt jävla dygn med mer eller mindre en meters mellanrum till den här personen som går mig så jävla mycket på nerverna.

Och det är inte som att det här var något frivilligt, så jag måste ju åka. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag orkar ju inte ens sitta ensam här i datasalen, och inte hemma heller. Så ska man ut och småprata med någon man inte tål i ett helt jävla dygn, samtidigt som man passar tider och stressar och betalar en massa pengar för måltider som man egentligen inte vill ha och arbetar med dyr kamerautrustning.

 

Vill bara slänga mig på golvet och gråta tills jag dör. Jag orkar inte. Jag har ingenstans att ta vägen. Finner inte tröst i ett skit.

 

Fast nu kollade jag min mail, och jag har fått det första meddelandet från Melanie på över ett år. Så nu blev jag temporärt lite glad. Eftersom jag på allvar trodde att hon hade begått självmord. Lät lite så i hennes senaste meddelande nämligen. Men icke. Vad skönt.

Men fortfarande. Mår piss. Och... Ja.