Midnattsglass

Sitter här med kliande ådror och väntar på ett meddelande.

Mitt liv har nog nått sin höjdpunkt av tristess. Det är som att jag är pårökt, och varje gång jag tittar på klockan så har den vridits fram fyra timmar, men för mig känns det som att det bara gått en minut eller två.

Samma sak när jag somnar. Jag somnar klockan 02 kanske, vaknar klockan 09, sträcker mig efter mobilen, och på den skärmen står det att klockan är 11. Sen sätter jag på datorn så att den ska hinna komma igång medan jag gör kaffe, och när jag kommer tillbaka är klockan 13. Sen kollar jag min facebook, då är klockan plötsligt tre på eftermiddagen. Jag tar en cigg, och det tog tydligen två timmar det med.

Suck. Allt är helt upp och ned.

 

Igår var det svinkallt, idag är det skitvarmt. Igår hade jag munchies i säkert tio timmar i sträck, idag åt jag ett ägg och kräktes upp det direkt. Facebook påstår att jag har fem olästa meddelanden, men när jag ser efter hade jag inga alls. Ena sekunden har jag tofflor utan strumpor, nästa gång jag sneglar på mina fötter har jag strumpor men inga tofflor, även om jag inte har något minne av att jag satte på mig strumpor.
Vad fan är det här.