Dåligt samvete
Jag mår lite (kanske mer än lite) dåligt pga. alla kostnader jag drar över mig som snarare faller på mina föräldrar.
Jag hoppar av gymnasiet (som iochförsig inte kostar något, men mamma la ner pengar på att jag och min syster skulle kunna flytta till stan = närmare skolan)
för att börja på folkhögskola (som ligger långt från stan, och förmodligen närmare till där vi bodde förut)
där det kostar närmare 5,000 i månaden att bo på internatet (visst får jag ett flertal bidrag, men mor och pappa måste ändå chippa in med minst varsin tusenlapp varje månad).
För att gå utbildningen som jag försöker komma in på måste man ha körkort (15,000 som det är pappas tur att betala då mor betalade min systers körkort),
och eftersom min diabetes har påverkat min syn så finns det risk att jag måste använda glasögon när jag kör (ingen aning om vad det kostar, men det blir väl minst 2,000 gissar jag).
Dessutom ingår endast frukost och lunch på vardagar i kostnaden för internatboende. Man får betala separat för mat på helger (gå och köpa det själv och ha i rummet), samt kaffe och allt annat man kan tänkas vilja ha.
Sen insisterar mor på att man måste ha någon sorts fickpengar också, för att betala eventuell bio, fredagsmys, smink och sånt där som man skulle kunna leva utan. Okej, inte smink kanske. Det är faktiskt en nödvändighet. You have no idea hur jag egentligen ser ut. Det är distraherande uppseendeväckande och kan påverka studierna både för mig och för andra.
Vidare måste man köpa diverse kurslitteratur och om klassen drar iväg på någon Stockholmsresa eller liknande så betalar man sin egen mat även där.
Plus minus någon tusenlapp här och där.
Varav 6,000 ska betalas varje månad i 2-3 år, minus sommarlov etc.
Sen tänker jag också på att den här utbildningen kanske inte spelar någon som helst roll i min framtid. Jag kanske skiter i film fullständigt redan något år efter examen och blir kurator istället. Då har mor och pappa kastat jävligt mycket pengar i sjön, och min titel som familjens skamfläck gör sig än mer påmind och sanningsenlig.
Jag kan inte heller skaffa ett jobb och betala allt det här på egen hand, då jag för det första kommer vara upptagen med studierna, för det andra inte har någon utbildning, så vem skulle vilja anlita mig, och för det tredje finner det svårt nog bara att vakna på morgonen och vara människa, pga. diverse problem såsom att hela familjen har stress-gener och kommer bli utbrända allihop (it's just a matter of time), depression, diabetes och allt ansvar det innebär, OCH SÅ VIDARE OCH SÅ VIDARE OCH JAG BLIR LITE GALEN NU
JÄVLA F
P
NKSG
JSRKD
FKSPDFGDBJ
Att allt måste handla om pengar. Ska gå och gråta med en macka och cigg nu.
Kommentarer
Trackback
