Midnattsglass

Ja, nu har jag bestämt mig. Jag ska hoppa av gymnasiet.

Jag är så jävla motiverad just nu. Jag har nog aldrig egentligen velat gå på gymnasiet, när jag tänker efter. Visst, i sjuan tänkte jag väl att "gymnasiet kommer vara mycket lättare än grundskolan, för där pluggar man ju något man väljer själv och bryr sig om". Att det inte skulle finnas något jag ville plugga var ju då inte något jag tänkte på.

 

Vad ska jag göra nu då, utan utbildning och jobb? Skaffa både utbildning och jobb, såklart.

Att jag vill ha en utbildning är ju självklart för mig. Att vilja vara bra på allt, det vill väl alla. Så det är klart att jag tänker utbilda mig på annat sätt. Jag planerar att gå ett flertal kurser på Gotlands folkhögskola, men det kan jag inte göra förrän jag fyllt arton om fyra månader. Sen måste jag dessutom vänta på nästa termin.

Tills dess? Jag tänkte gå till arbetsförmedlingen och försöka hitta någon sorts praktik (som inte kräver någon utbildning alltså), eller få någon sorts bidrag tills jag kan börja plugga. Om jag inte får någon praktik och får sitta hemma resten av året så är det fine by me, jag älskar att stanna inne vid datorn och göra vad fan jag vill. Jag behöver bara lite pengar till mat. En fast bostad har jag ju redan.

 

Jag mår bra nu, alltså. Jag kan lämna hela min hemska syn på skolan bakom mig, och plugga exakt vad fan jag vill på folkhögskolan, i stil med "vanlig" högskola som jag tidigare ville gå på. Problemet med det var ju att man måste gå ett högskoleförberedande program på gymnasiet först. Och det vill jag ju inte.

Man vet aldrig, jag kanske går en kurs, och sen kanske jag vill börja på gymnasiet iallafall. Jag har tid på mig, det är lugnt.

 

Inte för att vara faggy, men det känns verkligen som att mitt nya liv börjar nu. Fuck gymnasiet. Fuck alla måsten, jag vet för en gångs skull vad jag vill, och jag ska sätta mina planer i rörelse. Fuck obligatoriskt. Jag gör vad fan jag vill, och det känns så jävla bRAAA!

Jag är trött på att plugga 95% grejer jag inte bryr mig det minsta om. Nu ska jag satsa allt jag har på att pussla ihop min egna lilla utbildning, och jag uppmuntrar alla som alltid känt sig lika hopplösa som jag i det här samhället att fortsätta leta, tills ni hittar vad det är ni vill göra.

Jag hade ingen aning om det här med att man kan hitta praktik och gå folkhögskolekurser utan gymnasieutbildning. Jag trodde att utan gymnasieutbildning så är man kortfattat fucked, i alla situationer man någonsin kan tänka sig. Men nu har jag hittat min lösning.

Jag vill vara utbildad. Jag vill allra helst vara väl utbildad, mer än de flesta, vara någon sorts plugghäst. Det vill jag verkligen. Jag tror att jag skulle gilla att plugga vidare hela livet. Och när jag är klar med folkhögskola och praktik och alltihop, så kanske jag tar några onlinekurser. Jag vill verkligen plugga, lära mig och bli bra på saker.

Men inte på gymnasiet. Inte någonstans där allt bara känns skit. Inte någonstans där jag skolkar mer än 50 procent av tiden, inte någonstans som får mig att må dåligt både där och hemma.

 

Så jag hoppar av. Det är bestämt. Så gör vi.
👍

 

Vilket betyder, ingen skola imorgon. Vilket betyder, kolla på Supernatural hela natten. Vilket betyder, kolla klart på hela Supernatural-säsongen. Vilket betyder, kolla på Orphan Black resten av natten. Vilket betyder, vara nöjd med livet ett tag till.

 

Min diet går bra, förresten. Har hållt mig under den dagliga kalorigränsen tre dagar i sträck nu. Jag ska fortsätta ta promenader lite då och då. Jag är verkligen ingen träningsmänniska, men, promenader är ju ändå... Man går ju bara, liksom. Man går ju överallt, hela tiden. Så varför inte bara, gå ut, och gå var som helst och hem igen i tjugo minuter. Det är en väldigt liten insats, men det är bättre än ingenting, så varför inte.

Om tre månader förväntar jag mig humungous resultat. Det här klarar jag.