Midnattsglass

För några dagar sen (tror jag, har ingen tidsuppfattning) var det nationellt prov i svenska, del C.
Jag tror inte att det jag skrev blev så bra, men jag skrev elva sidor. Så det borde man ju få lite cred för iallafall, eller hur? (っ-●益●)っ ,︵‿  

 

När det var del A så visste jag inte att det var prov, så det missade jag. När det var del B så försov jag mig, och missade bussen med två minuter.
Men del C. Nu jävlar alltså.

Skäms som fan över det jag skrev. Det blev så pinsamt dåligt, herregud.
Jag drog ut på tiden som fan story-time, så att det blev typ två minuters läsning real-time per sekund i historien. Så väldigt mycket rambling i historien alltså. Sen ropade ju läraren ut att det var 45 minuter kvar på provet.

Fick panik som fan, eftersom att historien inte hade kommit någonstans sen början över huvud taget. Wrappade upp det hela med en patetisk överrasknings-reunion med huvudpersonens syster som hon inte sett på ett tag.
Fyfan vad dåligt det blev. Jag vill göra om provet. Fuck my face.

 

Blev typ såhär, för de som inte orkade läsa/förstod det där konstiga jag skrev ovan:

• En tjej sitter i ett badrum, en spegel gick sönder
• Hon funderar på hur hon ser ut
• Hon funderar på sin barndom
• Hon funderar på sin framtid
• Hon funderar på sin syster
• Hon sitter och är emo
• Hon funderar på varför hon suger
• Någon kommer in i badrummet?!
• DET ÄR HENNES SYSTER, OMG SÅ OVÄNTAT, HERREGUD

A for zero grammatical errors. F for everything else.

 

Förresten börjar det här med att vara svensk och singel bli riktigt tråkigt.
Dessa tankar uppstod såklart efter att jag kollat på ett Awkward-maraton. Eheh.

Jag vill också gå på (i?) High School. Och gå på bal med någon sportfåne jag har spanat på, som bjuder mig på något originellt rom-com-vis. Och ha en balkong från mitt rum där folk kan knacka på och få mig att känna mig som Rapunzel. Och få en årsbok när man går ut skolan. Och få köra bil när man är sexton. Och ha en skittjejig blogg där jag bara skriver om saker som jag bryr mig ett skit om, och om någon ens skulle läsa den och skriva kommentarer skulle jag förmodligen bli creeped out och göra den privat.

Nämen vänta, det har jag ju, yay.
Förutom att min är ganska ful, också skriver ju Jenna på ett fint sätt, typ. Och jag bara skriver som om jag pratar med någon som inte stör sig på "asså, bah, typ, liksom, jag bah va, osså bah öh". Ugh.

 

Fast vi ska ju faktiskt ha en bal på min skola snart.
Men det är skillnad. För jag ska gå med min vän, som är en flicka, och leka lesbisk. Inte någon sexig kille som alla andra önskar att de fick gå med. Mest för att det inte finns några snygga killar på min skola.

Eller. Finns väl, kanske, två som är normalsnygga. Men det är ju inte alls samma sak, eller hur.

Plus att min skola inte är lika stor som ett High School, så det kommer vara ungar från sjuan och åttan där. Patetiskt. Fast egentligen är det patetiskt att ha nior där också. Vi är också för små för att ha bal. Hela skolan är bara wannabes egentligen. Shit.

 

Jag vill vara lika tjejig som Jenna. Men ärligt talat känner jag mig helt utom mig själv om jag har på mig ett enda plagg med lite färg. Förutom mörka färger. Typ mörkblått, och mörkgrönt. Fast då måste de vara jättemörka.

Jag vill ha ett tjejigt rum, med ljusslingor, och foton på alla jag känner, och fluffiga kuddar, och en garderob. Istället för mitt lilla place. Med en soffa. En madrass. En TV. En dator. En micro. En läskkyl. En hög med kläder på golvet. En infravärmare. Alltsammans i monotoniska färger.

Jag vill kunna ha klänning på mig utan att vilja låsa in mig och vänta på att kvällen ska vara slut. Inte för att jag tycker jag ser förjävlig ut, vilket jag bara tycker ibland. Men för att när jag på något sätt ser feminin ut, så känner jag mig så jävla utstirrad. Även om ingen kollar. Vill bara ta på mig ett par byxor liksom, sheesh.